丨英国英格兰丨Type Studio

Redhill Barn – en romantisk ruin

Att rädda en ruin var inte planen. Men drömmen om att bo i Devon i sydvästra England och driva ett småskaligt ekologiskt lantbruk fanns där, och nu har Redhill Barn förvandlats till ett alldeles unikt hem.

Inget för rustikt. Kanske något nybyggt? Gärna samtida arkitektur och ett energieffektivt hus. Så gick tankarna. Men ibland blir man kär i en plats. Det är inte mycket att göra åt saken. Här fanns ingen väg, inget vatten och ingen elektricitet. Men de vidsträckta ängarna, gröna kullarna – och den förfallna stenladan från 1810 – var något alldeles särskilt.

– När vi kom dit så var allt helt överväxt. Det fanns inget tak, det var verkligen bara fyra stenväggar med ett par stenpelare i mitten, tillsammans med två rätt stora träd som var runt tre meter höga. Det hela var en väldigt romantisk ruin och väggarna var täckta med murgröna, säger Tom Powell, arkitekt på Type Studio.

Det äldre paret drömde om samtida arkitektur men ville samtidigt behålla byggnadens karaktär och respektera dess historia. Lösningen blev att skapa ett hem inuti den restaurerade ladan – i stället för att förvandla ladan till ett bostadshus. Skillnaden är att skalet är restaurerat men mer eller mindre intakt, utan nya öppningar för dörrar eller fönster. Invändigt har ladugårdens typiska arkitektur fått ligga till grund för hur ett hem i två våningar har byggts upp av, huvudsakligen, brittisk douglasgran.

– Det vi älskar i gamla lador är att de är nyttobyggnader och sträcker sig över stora ytor med så lite virke som möjligt och gör det väldigt effektivt. En lada uttrycker en ärlighet. Allt syns, konstruktionen är vad den är och allt är välbyggt men det finns ingen yta – allt är väldigt bokstavligt och det var något vi ville ta med oss.

Stenladan är hela 199 kvadratmeter och från början var planen ett hus i halva storleken, så redan från starten kastades budgeten omkull. Tom Powell bestämde sig för att själv flytta ut till Devon, kliva in i byggfasen och ha en nära dialog med hantverkare och byggföretag. Att gå bortom arkitektens traditionella roll var en utmaning i sig. Men så är det också den eviga balansen.

– Det är en fin balans mellan att restaurera eller att bara återbygga och göra så att själen går förlorad. Vi ville sätta ihop byggnaden försiktigt igen utan att gå över gränsen eller få det att bli för nytt eller för reproducerat. Att laga den precis tillräckligt så att det funkar, men att det fortfarande går att se byggnadens ålder.

”En lada uttrycker en ärlighet. Allt syns, konstruktionen är vad den är – allt är väldigt bokstavligt och det var något vi ville ta med oss.”

När RIBA delade ut tre priser till stenladan tidigare i år beskrev de den som en pärla i det vilda. Juryn kan inte hitta något fel alls – allt från de varsamma förändringarna i landskapet till de handgjorda trappräckena är ren perfektion. Tom Powell är rörd och glad över formuleringarna, särskilt som han säger att han har våndats över vartenda beslut. En av de viktigaste lärdomarna är att saker tar tid, men samtidigt uppmuntrar han till att ibland våga ta den lätta vägen.

– Om det finns ett enklare sätt, välj det! Och gör något vackert av det, var inte så mycket designer att du prompt måste få allt på ett särskilt sätt. Ofta är de vackraste lösningarna också de som är de enklaste och mest pragmatiska.

Drömmarna om ett ekologiskt småbruk finns numera införlivat bland annat i nya fruktlundar för biologisk mångfald och vilda blomsterängar.

– Huset har blivit en katalysator för en bredare förändring. Om det här huset inte funnits här skulle landskapet ha fortsatt brukas på ett ganska konventionellt sätt, men nu kan vi se en förändring och en påverkan som kommer fortsätta och förhoppningsvis bli långsiktig.